- Agaricaceae - Äkta svampar etc.
- Amanitaceae - Amanita och allierade
- Ascomycetes - Cup and Flask Fungi
- Bolbitiaceae - Fältlock och allierade
- Boletales - Boletes och allierade
- Fäste och skorpsvampar
- Cantharellales
- Clavariaceae
- Cortinariaceae - Webcaps
- Dacrymycetaceae
- Entolomataceae - Pinkgills och allierade
- Gasteromycetes - Puffballs etc
- Heterobasidiomycetes - Jelly Fungi
- Hygrophoraceae - Waxcaps och Woodwaxes
- Inocybaceae - Fibrecaps och allierade
- Lyophyllaceae - Domecaps och allierade
- Marasmiaceae - Fallskärmar och allierade
- Mycenaceae - Motorhuvar och allierade
- Pleurotaceae - Ostron och allierade
- Pluteaceae
- Psathyrellaceae - Brittlestems och allierade
- Russulaceae - Mjölkkapsar och bröstfåglar
- Strophariaceae - Slimcaps och allierade
- Tricholomataceae - Riddare och allierade
- Slemformar (inte riktigt svampar!)
Phallaceae

caninus Phallus
impudicus Phallus
hadriani Phallus
rubicundus Clathrus
ruber Clathrus
archeri Colus
pusillus Aseroe
rubra
Agaricaceae

echinatum Lycoperdon
excipuliforme Lycoperdon
mammiforme Lycoperdon
perlatum Lycoperdon
pyriforme Lycoperdon
nigrescens Lycoperdon
utriforme Lycoperdon
pratense Lycoperdon
lividum Bovista
plumbea Calvatia
gigantea Crucibulum
laeve Cyathus
olla Cyathus
striatus Tulostoma
brumale Battarrea
falloides
Geastraceae

coronatum Geastrum
elegans Geastrum
fimbriatum Geastrum
floriforme Geastrum
fornicatum Geastrum
schmidelii Geastrum
striatum Geastrum
triplex Geastrum
pectinatum Myriostoma
coliforme
Sclerodermataceae, Diplocystidiaceae och Rhizopogonaceae




arrhizus Astraeus
hygrometricus Rhizopogon luteolus
Gasteromycetes - puffballs, stinkhorns, earthstars och liknande - kallas ibland "magsvampar" eftersom de producerar en spormassa "gleba" som utvecklas inuti fruktkroppen tills sporerna är mogna.
Gasteromycetes är snarare en konstgjord gruppering men ändå användbar ur en identifieringssynpunkt. Några av de större svamparna i denna grupp - i synnerhet några av puffbollarna - anses vara ätliga, men de flesta andra är smaklösa och flera av jordbollarna är kända för att vara giftiga.
Puffballs
Gasteromycetes kallas ibland "magsvampar" eftersom det bördiga materialet utvecklas inuti sfäriska eller päronformade fruktkroppar. Vid mognad delas fruktkropparna upp för att frigöra sina pulverformiga sporer.
Stinkhorn och earthstar svampar växer på marken, liksom de flesta av puffballs - även om Stump Puffball, Lycoperdon pyriforme , (visas till vänster), växer på ruttnande trä.
Puffballs är ätbara när de är unga och vita hela tiden innan olivsporerna eller de bruna sporerna börjar utvecklas; överraskande, även om de inte har gälar och saknar tydligt definierade stjälkar, har de mycket gemensamt med äkta svampar ( Agaricus- arter) och är nu allmänt accepterade att de tillhör familjen Agaricaceae.
Stinkhorns

Flera stinkhornarter (familjen Phallaceae, som inkluderar släktena Phallus och Clathrus ) förekommer i Storbritannien, men de flesta är ganska sällsynta förutom Common Stinkhorn, Phallus impudicus (visas till vänster) och Dog Stinkhorn, Mutinus caninus . Båda förekommer i skogsmark. När stinkhorns gör sin närvaro känd (vem som helst med en näsa kan hitta en vanlig stinkhorn från 100 meter medvind) är de definitivt inte lämpliga som livsmedel, även om flugor verkar njuta av dem. Stinkhorns tillhör ordningen Phallales.
Var i det taxonomiska systemet hör jordbollarna till?
Jordbollar (familj Sclerodermataceae) är oätliga och vissa är giftiga; de ingår nu i ordningen Boletales. Ett exempel är Common Earthball ...
Det finns mer än 100 europeiska arter inom den diverse (icke-fylogena) gruppen, allmänt känd som gasteromycetes.
För mer information om gasteromycetes och en djupare inblick i ekologi och struktur av puffballs, earthballs, stinkhorns och relaterade arter som finns på våra Gasteromycetes Gallery-sidor, se Pat O'Reillys senaste bok Fascinerad av Fungi , författarsignerade exemplar av dem finns tillgängliga online här ...